Uppätet...

jaja, nu har jag fått äta upp mitt ifrågasättande av snökaoset, åtminstone litegrann. Det började komma snö bara nån timme efter mitt inlägg, och sen slutade det typ aldrig. Men vi trotsade väglaget och åkte till stallet ändå - hästarna måste ju iallafall ha mat, och då kan man ju lika gärna rida. Som tur var blåste det inte, så det var bara själva snöfallet som skymde sikten ordentligt. Tänk dig en bil med helljus i snöoväder eller dimma, ungefär så mycket såg vi när vi red ute i skogen med våra pannlampor. Men skam den som ger sig, hästarna vet ju var de sätter fötterna för det mesta så vi vågade till och med galoppera. Vi kom tillbaka som ett par riktiga snögubbar, men det var mysigt iallafall. Ja ja säger ni, det är som att slå sig själv i huvet med en hammare, det är skönt när man slutar... men jag lovar, det var faktiskt en mysig ridtur. Och lite äventyrligt.

Nu har snön slutat ramla ner för den här gången, det är skönt för nu vet man inte var man ska lägga den när man skottar, vägarna blir smalare och det finns ingenstans att parkera snart. Nu får det börja smälta bort. Oj - nu smög det sig in en strimma sol på tangentbordet, det finns lite hopp om vår!

Ha en skön helg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0